Damfotbollens historia

I slutet av 60-talet hade tjejerna runt om i landet börjat spela fotboll. Öxabäck var den stora föregångaren. Här i Nättraby började tjejerna samlas nere vid idrottsplatsen under våren och sommaren 1971. Det var tjejer födda 1955-1957 i första gänget. Ganska snart så spelades det en match som nog mest var ett jippo. Inne i Karlskrona var en mängd chilenska sjömän samlade. De skulle ta över kryssaren Göta Lejon som döptes till Amirale Lorente . Mot dessa sjömän spelade Nättrabys tjejer men det var som sagt mest ett jippo.

I början hjälpte vår gamle ordförande Yngve Nordgren tjejerna med att komma igång. Sen vet jag att tjejerna pratade med dåvarande herrlagledare Bjarn Fries om att få en tränare. Bjarn frågade mig och jag tillsamman med min granne Karl-Erik Nilsson tog över träningen. Nu bodde jag i Lund på den tiden men jag var oftast hemma på helgerna och vi tränade då. I övrigt skötte Kalle träningen fram till jag kom hem på våren. Innan jag går vidare vill jag notera att då jag nämner namnen på tjejerna kommer jag att använda deras flicknamn. På det sättet blir det inga misstag. Vidare kan det naturligtvis finnas något fel årtal och något som glömts. Detta ber jag i så fall om ursäkt för. Ytterligare en kommentar är att jag inte ägnat något utrymme åt inomhusfotbollen.

Då vi startade upp hade en del andra klubbar startat under ungefär samma tid. Det var Sölvesborg, Lörby, Ikaros (ett lag från Karlshamnstrakten), Hoby, Saxemara, Ronneby, Rödeby och KAIF. De överlägset bästa lagen var KAIF och Rödeby. KAIF bestod av gamla hanbollstjejer med Inger Håkansson och Ann-Christine Cardell i spetsen. KAIF var bäst men ganska snart la KAIF ner och tjejerna gick till Rödeby som då var överlägset bäst. De var så bra i mitten på 70-talet att de låg i landets högsta serie div 1 men det  fanns , tror jag 4 st div 1 serier.  Inger Håkansson fick vara med i landslaget någon gång. För Nättraby tog det flera år innan vi fick ihop till ett riktigt spel. Vi spelade något år i en flickserie men sen var det Damserie som gällde. I den första kullen fanns det några tjejer som framträdde lite mer än de andra. Det var Christel Svensson, Ann Johannesson, Elin Håkanson och Ann-Christine Fries. Ann fick vara med i en landskapslagsmatch mot Småland. Snart fylldes det på med en trippel av tjejer som var födda 59. Dessa var Pia Karlsson, Yvonne Bjarnelo och Marie Johansson. Med dessa i laget började vi spela betydligt bättre. Publiken började komma på matcherna.

Vi lyckades vinna Blekingeserien 1977 och avancera uppåt i seriesystemet. Serierna ändrade sig nästan varje år på den tiden och vår serievinst betydde att vi spelade i div 2 södra år 1978. Vi fick nu åka runt i Skåne och Halland. Vi mötte Malmö FF, Halmia m.fl. men bäst var Charlo från Ystad. De vann serien överlägset och vi fick stryk 2-siffrigt båda gångerna. Att vi förlorade stort många matcher var inte så konstigt eftersom många av första generationens tjejer slutade efter 1977. Det var många nya spelare födda 1961 och ända ner till 1965 som var med och spelade 1978. Som ni kanske förstår blev vi sist i serien och nedflyttning. Eftersom laget var så ungt så begärde vi oss ner i div 4. Vid denna tid hade Elving Gustavsson anslutit som ledare och Karl-Erik hade börjat dra sig tillbaka. Nu var det undertecknad och Elving som jobbade med tjejerna. Från slutet 70-tal kan också nämnas att vi hade en målvakt som heter Vera Andersson. Hon hade uppnått 50 år men gjorde en storstilad prestation och var mycket bra. År 79 började vi om i div 4 med tjejer födda i början av 60-talet kompletterat  med några yngre tjejer som var bra väldigt tidigt. Född 1960 hade vi  Marghita Johansson som anslöt från handbollen. Hon var lite långsam men väldigt bra med bollen. Sen födda 1961 hade vi Nettan Närkfors, Ulla-Karin Olofsson, Eva-Lotta Persson, Lotta Ohlsson samt Marie Wahlberg som Karl-Erik och jag hittat på Flottans handbollsträning. Nettan var mycket bra och spelade sen på högsta nivå, Ulla-Karin var målvakt och bidrog under många år med mycket. Eva-Lotta var också med i många år. Marie var något extra. Hon kunde spelat på högsta nivå om hon satsat. Nu spelade hon några år för oss och sen gick hon till Trion  för att sedan återkomma som spelande tränare. Nettan hade en vänsterfot som var magisk. Hennes tidiga inlägg samt hennes frisparkar  som satt i bortre krysset var verkligen sevärda.

Bland tjejerna födda 62-63 fanns det flera som kämpade på bra men jag vill här nämna Susanne Hansson, kämpastark mittback samt Susanne Magnusson som spelade högerback. Mangan som hon kallades betydde dessutom mycket för sammanhållningen i laget. Med dessa tjejer vann vi både flick DM och flickserier. Året 1979 gick åt till att spela ihop de nya tjejerna. 1979 var vi dessutom på det första av en hel rad träningsläger.

Vi åkte till Arma di Taggia i Italien i början på April. Träningsförhållandena var inte så bra men vi spelade två tränings matcher i Frankrike. En mot Monton där Marghita gjorde 1-0 till oss och sen när det var en kvart kvar slocknade lyset på stadion. Det visade sig att klubben inte hyrt anläggningen längre. Vi åkte buss från Italien in i Frankrike och efter oss följde ett gäng på ett 40-tal italienska  beundrare på mopeder och motorcyklar. Sen spelade vi en match mot damlaget i Nice på den stora stadion där. Det var en upplevelse. Nu går vi in i 1980 och då var vi klara att vinna div 4.  Vi gick upp i trean och vi vann DM 1981 mot Rödeby. Det var första gången vi vann mot Rödeby. Matchen gick till förlängning och där vann vi. Året därpå vann vi också DM, då mot Olofström i finalen. Även denna match gick till förlängning och straffar. Då straffarna skulle slås var det så mörkt så att man körde fram bilar och lyste upp. Under denna tid hade vi alltid ett gäng Hasslötjejer med i laget. Som flest var de 4 i A-laget där förutom Ulla-Karin Marina Oskarsson var  den mest framträdande. Från 1981 spelade vi i div 3 och dessutom hade vi ett F-16 lag och ett F-14 lag. 

Vi var tre ledare som skötte detta. Det var Elving, jag och Johan Tovesson som tränade och coachade F14. Damlaget var mycket ungt där Christine ”Clabbe” Ohlsson och Madeleine ”Madde” Knutsson, båda 16 år, var helt ordinarie. Dessutom var de två år yngre Malin Karlsson och Carina Svensson med nästan hela tiden. Första året i div 3 gick relativt bra men året därpå var vi suveräna på våren och en bit in på hösten. Men sen förlorade vi den viktiga bortamatchen mot Vimmerby under hösten och sen började vi dala. Vimmerby vann serien och vi var två. Men under våren fullständigt öste vi in mål. Året därpå gick det ännu sämre och då åkte vi ur.

Från denna tid måste nämnas något om träningsresorna till Cypern. De började 1981 och vi var mellan 20 och 30 personer varje gång. Resorna kostade runt 3000 kr per person. Någon undrar kanske hur gick det att betala detta. Det var så att sektionen tillsammans med tjejerna gjorde ett enormt jobb med att dra in pengar. Vi hade tipspromenader, 21:lotterförsäljning i stora mängder, julfest, handarbetsauktion, loppmarknad och flaskinsamling. Dessa aktiviteter drog in det mesta. Något år fick tjejerna betala några hundra själva och sen brukade vi få ett bidrag av föreningen på 5000 kr innan vi åkte. Detta arbete var naturligtvis jobbigt men det stärkte lagmoralen. Vi åkte tre år i rad 81, 82 och 83. Vi bodde i Larnaca på något som heter Sveltos Beach och så tränade vi på den engelska militärbasen Dhekelia. Första året spelade vi match mot ett pojklag i flyktingbyn Ahcne. De som bodde i den byn såg sin gamla by 500 meter bort men oåtkomlig för den låg på den turkiska sidan. Vi förlorade men grekcyprioterna bjöd på dricka och förtäring efter matchen. Byborna bodde i små grönmålade stugor som av en av tjejerna liknades vid lottkiosker.  Vi var första fotbollslaget som var på träningsläger på Cypern efter kriget 1974. Höjdpunkten under dessa 3 år var lägret 1983 då vi skulle spela match mot ett tjejlag från Larnaca och Limassol på Larnaca´s  stadion. Tjejerna var fulla av tillförsikt. Det rapporterades att FN-trupperna skulle komma och heja på oss. Men kvällen innan match kommer ett argt gäng marscherande fram till Elving och mig med Clabbe i spetsen. De förklarade att på TV säger man att vi skall möta Cyperns landslag och matchen kallades landskamp mellan Cypern och Sverige. Tjejerna deklarerade att de inte ställde upp. Ställd inför dessa fakta funderade Elving och jag en stund och vi kom fram till att det nog var samma lag som dagen innan bara att de döpt om det.

Detta lyckades vi få in i tjejerna och matchen dagen därpå vanns av oss enkelt med 3-0. Det var över 3000 på läktarna och fullt med svenska FN-trupper. Dagen efter hade vi baddag i Ayia Napa, vi hade en sådan varje år, och då var tjejerna kändisar på stranden. Det var både TV-intervjuer och tidningsjournalister som jagade tjejerna. Själv ägnade jag en god stund med att brottas med en pelikan som jag blivit kompis med.

En liten kuriosa från denna tiden är att vi hade fasta regler när tjejerna skulle vara hemma på kvällarna och de skötte detta utmärkt. Det var aldrig några problem men jag beundrar den frenesi tjejerna lade ner på att gå på disco. Jag brukar fundera på hur de tänker nu när de själva snart har döttrar som de måste varna för nöjeslivets faror. Hur som helst så skötte tjejerna alltid träningarna. Det stora problemet var skoskav men det lärde vi oss behärska redan andra året. Jag tror alla tjejer för alltid bär minnet av Cypern med sig inombords.

1983 blev mitt sista år då jag jobbade direkt med damlaget. Efter det har jag följt det från sidan men ändå på ganska nära håll. Vid denna tidpunkt var Nättraby 2:a i länet efter Trion. De hade gått om Rödeby som hade sjunkit tillbaka. Under mitten av 80-talet var det några sökande år men 1986 vann man åter 4:an och spelade 1987 åter i trean. Marie Wahlberg var tillbaka som  spelande tränare. I mitten av 80-talet hade Lisbeth Jönsson anslutit. Även Blekingecupen vanns 1986.

I seriespelet 1987 gick det sisådär. Man klarade sig kvar efter ett mål i slutminuten  i sista matchen. Målet gjordes av Anita Koskenkorva som anslutit från Saxemara något år tidigare. En bra spelare. Året därpå genomfördes för första gången ett gemensamt träningsläger för tjejer och killar.  Även denna gång Cypern. Insamlingen av pengar gick till på samma sätt som tidigare men nu jobbade killarna och tjejerna sida vid sida. Föreningen avsatte till detta läger betydligt mer än tidigare. Totalt 63 personer åkte iväg. Denna resa  är värd sin egen artikel som får komma en annan gång. Lagom till lägret 88 anslöt sig Annelie Svensson till laget . Hon kom från Lyckeby och blev Nättraby trogen ända tills hon slutade för några år sedan. Annelie var väldigt allround och klarade av det mesta inklusive målvakt.

Vid denna tid hade en hel del yngre tjejer kommit med. De var födda i början på 70-talet. Flera av dessa spelade i många år. De som kan nämnas är Katarina Pettersson och Malin Jönsson. Något år senare kom Malin Jönsson och Johanna Samuelsson med och dessa fyra har betytt mycket för Nättrabys damlag. Som ordförande i sektionen under mitten av 80-talet verkade Karl-Erik Svensson en påhittig och drivande ordförande. Dessa år var relativt lyckosamma. Under 1989 anslöt Lois Steen till laget. Hon kom från Gävle och hade spelat på högsta nivå i Strömsbro som mycket ung. Hon blev snart även spelande tränare. Hon blev tyvärr inte kvar så länge.

Laget klarade sig kvar i trean 1989 och samma år firade man en stor triumf genom att slå Ronneby enkelt i DM-finalen. Bengt Jönsson hade nu tagit över rodret i Damfotbollen. 1990 var det åter dags för ett nytt läger tillsammans med herrarna. Denna gång bodde vi på Makronissos Hotel i Ayia Napa och tränade i en by som heter Dherinia. Truppen utarmades under 1990 men kontraktet klarades.

Hela 1991 var struligt. Truppen tunnades ut ytterligare. Det var ingen ordning med tränare och det kunde bara sluta på ett sätt. Degradering till div 4. Den struliga situationen förde i alla fall något gott med sig. Johan Ekelund och Magnus Blihd tog över ansvaret för träning och matchning. Med deras övertagande inleddes en period där Nättraby´s damfotboll klättrade ända upp till div 1. 

Nya spelare som anslutit åren innan Johan och Magnus tog över var Alexandra Andersson kallad Alex och hennes syster Filippa samt Ann-Christine Fransson kallad Anki. Alex blev så småningom målvakt av hög klass och Anki var en målskytt av rang. Filippa spelade mest i reservlaget men var en fantastisk ledare i många år i sektionen och nu är hon tillbaka som lagledare för B-laget.

Första året blev det ingen serieseger för laget men 93 vann man serien utan att tappa en enda poäng. Till 92 anslöt Madde Samuelsson från Trion och Mona Larsson från Torhamn. 1993 innebar en ny träningsresa till Cypern med killarna. Ytterligare nya spelare som anslöt var Ingrid Ahlqvist som kom från Gotland och spelade i Nättraby under vissa perioder ända in på 2000-talet. Från Trion kom nu även Bodil Håkansson. Johanna Nilsson från Jämjö kom också till oss under 93. Lennart Magnusson tog över rodret för sektionen. Inför 1994 var vi alltså åter i div 3. Pia Dahl anslöt från Ramdala, en bra forward. Jag kan nämna en del från flicksidan också. Nättraby hade Clabbe och Madde födda 65 samt Malin och Nina födda 67.

Senare var Johanna Samuelsson och Malin Jönsson  också med i landskapslaget. Sen var det en lucka ner till Lina Larsson,  Malin Magnusson samt Lina Weiselblahd som båda deltog i landskapslaget. Mer kommer senare. 1994 slutade med 4:e plats i div 3. Inför 1995 slutade Johan och Magnus och Robert Jönsson tog över. Det blev åter ett träningsläger nu utan killarna. Damerna gjorde en bra säsong och slutade 2:a i serien.

År 1996 hade Nättraby 4 tjejer som var med i två olika landskapslag, nämligen Johanna Claesson, Moa Jacobsson, Anja Jonasson samt Linda Svensson. Linda hade kommit från Hasslö . Hon var en bra allroundspelare. Året innebar fortsatt spel i div 3. Arne Blihd hade tagit över ansvaret för damfotbollen 1996. Roger Jonasson blev ny huvudtränare för laget 1997. Året innebar ett nytt träningsläger nu i Fig Tree Bay på Cypern. Från detta kan vi minnas en förskräcklig träningsmatch mot ett norskt lag. De spelade i näst högsta norska ligan och var väldigt tuffa.

För tuffa för oss. Efter matchen var vi en hel Taxi med skadade som besökte läkaren. Nya tjejer 1996 var från Saxemara Ylva Brink, Kicki Nilsson och Monica Persson. Även Hanna Ståhl hade anslutit. Inför 1997 förstärktes laget med Anette ”Nette” Johansson från Lindsdahl. Hon blev en spelmotor. Även Johanna Karlsson, anfallare från KAIF och tidigare Saxemara kom som ny. Året slutade med serieseger och kvalseger upp till div 2. Seriesegern bärgades i sista matchen mot Älmeboda borta.

En ren seriefinal. Sen vanns kvalet mot Älmhult. Ett mycket lyckat år. Nu är vi inne i 1998 och Nättraby spelar i div 2. En stor händelse. En hel mängd nya spelare anslöt. Vi fick Cilla Henningsson från Trion. Framförallt en skicklig huvudspelare. Från Ramdala kom anfallaren Anna Hoberg och från Rödeby kom mittbacken och mittfältaren Hanna Holmqvist.

KAIF hade nu lagt ner sin damfotboll och därifrån kom Louise Lundqvist, Hanna Aronzon, Malin Ongaro och Josefin Schmidt. En stor och kompetent trupp men väldigt blandad. Magnus ” Svirre” Svensson hade nu tagit över rodret för damfotbollen. Det gick lite upp och ner hela året i div 2 men kontraktet säkrades i sista matchen genom att slå klara seriesgrarna IFK Kalmar med 2-1.

Nu går vi in i 1999 och det är historiskt i Nättrabys historia. Vi vann div 2. I sista matchen fullständigt krossade vi Värnamo med 7-0. Ytterligare en ”gammal” KAIF- tjej började spela för oss nämligen Terese ” Tette” Johansson. Under våren var laget på träningsläger i Italien. Det lag som vann div 2 1999 var väldigt samspelta. Speciellt var hela försvarsspelet väldigt bra. Andralaget hade också en lyckad säsong med avancemang till div 3. Seriesegern säkrades uppe i Konga. År 2000 spelade Nättraby i div 1 för första gången. I samma serie spelade bland annat Trion och Jitex. Ordförande i sektionen var nu Pelle Thorell. Roger Jonasson var nu tränare och till sin hjälp hade han Pelle Lundin. Nya till år 2000 var Bea Conrad, mittfältare som spelat på hög nivå i Stockholm, och Matilda Svahn snabb och lovande spelare fån KAIF via Ramdala. Sen under året kom Malin Håkansson med och under hösten kom Louise Lundqvist
och Nette Johansson tillbaka. Laget var lite ojämnt och räckte inte riktigt till utan det blev bara ett år i div 1. Men trots allt ett lärorikt år. Ett litet plåster på såren var att vi vann DM som spelades i form av Five a side det året.

År 2001 startade med en ny tränare och spel mot många Skånelag. Erland Jakobsson tog över tränarskapet. Som hjälp hade han Bjarne  Christensson. Ny under året var Emma Aronzon som gjorde syster Hanna sällskap. Nättraby gjorde en mycket bra säsong och tampades med Staffanstorp inför sista matchen om seriesegern. Nättraby kunde förlora mot Staffanstorp med 4-0 i sista matchen utan att missa seriesegern. I halvlek var det 0-0 och det såg ganska säkert ut.
Men sen började målen ramla in och då det var 1.5 min kvar och det står 4-0 så gör Staffanstorp 5-0 och ridå ner. Nytt år och revansch att utkrävas. Inför 2002 gjorde ett antal nya och nygamla spelare entre´.

Det var Linda Svensson, Hanna Sjöholm, Sofia Nilsson, Louise Lundqvist, Johanna Claesson och Malin Ongaro. Nu blev det så att alla inte fullföljde säsongen utan de slutade ganska tidigt. Året blev jättebra. En del av Nättrabys tjejer födda 1986 började nu knacka på porten till A-laget. Det var Louise Thorell, Lina Evertsson, Emma Carlsson, och Jenny Persson. Alla dessa hade representerat Blekinge i landskapslaget. Under året debuterade även Johanna Karlsson född 87 och Johanna Johansson född 88. Också dessa spelade i flicklandskapslaget. Minns jag inte fel så var även stora syster Christine Thorell med i flicklandskapslaget. Då det gäller
Flicklandskapslaget så är det så att de flesta spelare som kom utifrån också varit med i landskapslaget. Exakt vet jag inte men de flesta var väldigt bra. Vi vann div 2 år 2002 men föll i kvalet mot Astrio och Byttorp. Vi går nu in i 2003 som blev ett svårt år. Ett antal spelare slutade under vintern och under året.  Det blev en hel del oro i truppen. Vi hade fått några nya spelare under vintern nämligen Malin Thüberg och Sandra Johansson men laget var försvagat.

Ny tränare var Joakim Karlsson, gammal allsvensk spelare. Under hösten gjorde de något äldre spelarna Malin Karlsson och Lotta Karlsson, gammal Trion spelare, inhopp och utan deras insats hade nog inte kontraktet räddats. Inför 2004 fortsatte spelarflykten och nu gick det inte att rädda laget längre. Vi ramlade ur div 2 och spelar nu i div 3 med ett nybyggt lag och med spelare som är födda 1984 och senare. Med Christer Karlsson i spetsen har man gjort ett stort arbete med att få ihop en fungerande sektion. 

Ny ordförande är Ulla Evertsson. Ny tränare är Johan Fries. Seriespelet har just börjat och mitt tips är att vi kommer i mitten. Innan jag avslutar med min syn på bästa och mest värdefulla spelare genom tiderna så vill jag nämna att vi nu har ett gäng tjejer födda 1989 där 5 st är med i landskapslaget. De är Sofia Fries, Helena Thoresson, Josefine Henzel, Andrea Lagerberg och Sara Petterson. De två sista har kommit till Nättraby från Jämjö och Trion. Vidare finns det en målvakt född 86, Stina Pettersson som också spelat i landskapslaget. Hon kom från Ramdala för några år sedan. Ser vi vidare framåt så är det fullt med talangfulla tjejer födda 1990, 91, 92, 93 osv.

Som avslutning tänkte jag ge min syn på de bästa och mest värdefulla spelarna genom åren i Nättraby GoIF´s damlags historia. Om vi börjar från början så hann aldrig tjejerna ur den första generationen bli riktigt bra. De hade helt enkelt för lite träning. Men en god spelfördelare var Pia Karlsson och framåt var Marie Johansson snabb och målfarlig. Går vi sen över till de tjejer som är födda i början på 60 talet var Nettan Närkfors mycket bra. Lite lynnig ibland men utrustad med fin teknik och en magisk vänsterfot. Det finns ingen som kan mäta sig med den vänsterfoten i Nättraby. Nettan spelade också på högre nivå. Marie Wahlberg är lika gammal som Nettan. Hon var en mycket bra forward. Hon var teknisk, snabb, försedd med bra spelsinne och sen sköt hon bra. En av de allra bästa. Hon prövade aldrig på en högre nivå men det tror jag hon klarat alldeles utmärkt. Sen får man nämna Susanne Hansson. En pålitlig mittback i många år.

Går vi sedan in på tjejer födda i mitten av 60-talet finns det de som betytt mycket. Vi börjar med Christine Ohlsson. Hon är den ende som fått Stora Spelares Märke i Nättraby bland tjejerna. Man måste spela minst 250 A-lagsmatcher för en och samma klubb för att få det. Christine har spelat mittback och mittfältare genom åren. Hon har haft bra spelsinne och bra teknik. Men framförallt har hon lärt sig styra och dirigera försvaret. Till och med ”push-up” blev hon expert på. Enda lilla minuset var en viss långsamhet. Annars har hon varit en av de viktigaste och mest lojala spelarna genom åren. En som varit lika lojal är Malin Karlsson. Hon är 2 år yngre än Christine. Malin har alltid varit mycket teknisk och rörlig. I yngre år var hon väldigt snabb och stark men dessa egenskaper har avtagit. Tidigare kunde Malin i princip springa rakt igenom ett försvar själv. Lika gammal som Christine är Madde Knutsson. Hon spelade inte så länge men under några år i början av 80-talet så öste Madde in mål. Ibland väldigt märkliga mål. Det var smalben, knä, lår, klackar och ibland även en ren träff. Men det som gjorde att det blev mål var en väldig speed, bra timing och en stor tuffhet framför mål.

Tittar vi sen vidare så spelade Lois Steen för oss ett par år runt 1990. Hon var väldigt bra med stor löpstyrka, bra skott och ett fantastiskt huvudspel. Dessutom var hon stor och stark. Tyvärr flyttade hon efter något år. När vi kommer in på 90-talet så måste vi börja med att nämna 2 Nättrabytjejer och en Lyckebytjej. Vi börjar med Katarina Pettersson. Hon var kanske Nättrabys mest kämpastarka spelare genom åren. Detta kombinerat med stor löpstyrka och godkänd teknik gjorde henne till en av de viktigaste spelarna under 90-talet. 

Den andra är Johanna Samuelsson. Johanna spelade några år i Trion men var speciellt under åren 99-02 väldigt bra.  Hon spelade mest mittback men gjorde även en hel del matcher som både inre och yttre mittfältare. Det senaste mest då hon var yngre. Hon var snabb, läste spelet bra, var stark och relativt bra i luften. I Johannas fall var det bara tillslaget på bollen som aldrig blev riktigt rent trots att undertecknad till och med haft specialträning under ett Cypernläger med henne. Från Lyckeby hade Alexandra Andersson kommit. Hon var från början utespelare men skolades snart om till målvakt och var mycket bra i många år. En mycket pålitlig målvakt. Från första halvan av 90-talet måste också Anki Fransson nämnas. Hon var en riktig måltjuv. Under några år under första halvan spelade Bodil Håkansson för oss. Hon hade tidigare spelat i Trion. Då hon var på spelhumör var hon väldigt bra. Nu börjar vi närma oss Nättrabys verkliga storhetstid i slutet av 90-talet och första åren på 2000-talet. Katta, Johanna och Alex var med under hela denna tiden. Alla tjejerna var bra under denna tid men här kommer jag att nämna de som jag tycker var något extra.

Först ut är Kicki Nilsson som vann den interna skytteligan varje år. Hon är jämte Marie Wahlberg vår mest utpräglade målskytt genom tiderna. Sen går vi över till Nette Johansson som var en mycket teknisk spelmotor från Lindsdahl. Hon fick sluta lite tidigt på grund av skada. Louise ” Lollo” Lundquist från KAIF gjorde några mycket bra säsonger. Hon kom hela tiden runt på högerkanten och stor del av målen kom via henne. Hon hade fina inlägg, bra skott och var mycket snabb. Under några år var Malin Håkansson också väldigt bra. Den sista jag nämner lämnade oss tyvärr bara efter 4 år. Det är Mathilda Svahn. Om hon spelar nu vet jag inte men det mittbacksspel hon presterade 2003 var väldigt bra. Hon är snabb och läser spelet mycket bra. Hon spelade sen ett år i Trion i div 1 och var även där bra.

Jag avslutar min artikel här väl medveten om att det kan finnas många åsikter om vem som var bäst. Nu har jag givit min.

Som slutrader kan jag bara konstatera att det är en väldig skillnad mellan 1971 då ett 15-tal unga tjejer ville börja spela fotboll och tränade på parkeringen och dagens verksamhet då det finns lag från 7 år och uppåt i alla åldersklasser.  Dessutom finns det 2-3 ledare på varje lag. På 70-talet var det nästan omöjligt att få fram ledare till tjejerna. Allting är bättre nu. Nu gäller det bara att samlas kring lagen och se till att det pekar uppåt.

Håkan